Orkesterjournalen

Ständigt framsades bönen – ”Frälsare, låt oss dö”. En udda titel för nutida musik och en ovanlig politisk grund för musikskapande. Fast kanske inte om man följt Martin Küchens tidigare musikprojekt. Just titeln på detta album går tillbaka på en beskrivning av den terror som sovjetiska soldater utsatte civilbefolkning för efter krigsslutet 1945. Våldtagna och plågade bad människor i Ost-preussen att få lämna jordelivet! Musiken med denna bakgrund är ett komponerat, ödsligt och utdraget skri för tre överdubbade altsaxofoner. Allvarlig och omskakande musik! Ett längre stycke som är inspelat live utan pålägg kallas Purcell in the Eternal Deir Yassin. Här finns en dirrande bordun-ton som grund, antagligen elektronisk tambura och över det spelar Küchen en vacker melodi med österländsk klang. I bakgrunden hörs en kvinnlig röst som sjunger någon klassisk aria. Sannolikt, med tanke på titeln, komponerat av Purcell? Ett annat lika plågat stycke har utgångspunkt i de föräldralösa barn som internerades i Stalins Gulag. Mest dramatiskt är ändå den avslutande Atmen Choir. Andnings-kören får det väl översättas till. Ett komponerat stycke igen, denna gång för sex överdubbade saxofoner. En flämtande andhämtning som ibland är lite lugnare, ibland ansträngd och plågad. Kanske den mest naturliga rytmik som finns. Andas in, andas ut. Men här fyllt med ett märkligt vackert och förtätat innehåll som avslutas av domkyrkans ringande kyrkklockor. Ett mycket starkt album, som berör både musikaliskt och för referenserna till politisk och mänsklig grymhet och orättvisa!